Drar gårdagen lite kort bara. Men vi märkte i alla fall typ direkt när vi kom dit att Fiona var trött. Inte trött i kroppen utan då i huvudet. Då blir hon alltid stökig och okintaktbar. Men vi åkte dit och det är jag ändå jätteglad över för jag hade roligt. 

Resultatet på pappret är ju, bokstavligen, det sämsta man kan få. Men jag är ändå nöjd för känslan var bra.

Nationell 120, ute: Som sagt, inget bra resultat så men det känns ändå okej att jag stanna ut mig. Banan var stor och maxad. Det var min och Fionas andra 120 så vi ville bara få rutin. Hon var ju som sagt väldigt trött också. Hon gick inte fram någonting. Så när hon stanna, vilket av alla tre tillfällen var mot läktaren, så tittade hon inte ens på hindret. Hon stannade och tittade på alla människor. Det visar att hon stannade inte för hindret. Så jag som ryttare hade inte kunnat göra mycket mer än vad jag kunde. I alla fall inte med min rutin och kunskap i nuläget. Så därför kändes det ändå bra. Det var riktigt riktigt kul att få hoppa en så stor bara ändå. Då det är maxat och ganska tekniskt! Så fler sådana banor vill jag rida på!

Den här tävlingen var den näst sista för iår. Vi åker till samma ställe igen den 8:e december. Men då så går vi ner i klasserna och rider bara 1 m och 110. Känns att det räcker med dem höga klasserna jag tävlat med Fiona för iår. Det blir mer av dem nästa sen igen. Lite kul med att kunna få chansen att speeda lite igen, hähä!

Vi filmade det som blev av banan, men tror kameran ligger i bilen som är på systers jobb, så kan tyvärr inte ladda upp den nu..

hihi, sötis