Blev en blandning av alla möjliga känslor igår.. Glad och positiv, ledsen och deppig med negativa tankar och massa andra där emellan. Mamma jag och syster var i alla fall och kollade på hopptävlingar igår. Var glad för jag ÄLSKAR att kolla på hopptävlingar, ledsen för jag saknar att få tävla själv så äckligt mycket, ledsen för jag hade negativa tankar om mig själv, men ändå glad för att få bli så sugen på att tävla själv motiverar mig att bli bättre. För ju fortare jag blir bättre desto fortare får jag vara där på tävlingsbanan igen.. När jag får mina negativa tankar försöker jag alltid  vända på dem. Ibland går det, ibland inte. Det tar i alla fall väldigt lång tid. Försöker "säga åt" mig själv att livet är för kort för att slösa bort med på sånt här onödigt. För det är det verkligen, helt onödigt. Inget bra någonstans. Brukar tänka tillbaka lite. Kommer ihåg innan årsskiftet till 2013. Vad jag länktade till att fylla 18, gå ut på krogen, festa nästan varje helg. Åka på massa utflykter med mina kompisar när jag fick körkort. Jag hade bestämt att det här året skulle bli mitt år. Men det blev inte riktigt så.. Halva året har gått och det har inte varit riktigt som tänkt. Inte haft någon ork eller tid för alla möten, måsten osv. för att kunna göra saker. Istället ser jag bilder och inlägg som kompisarna gör på alla roliga utflykter, fester osv. Missar så sjukt mycket pga. det här.. Mitt första år som myndig känns nästan helt bortkastat. Varför kan jag inte bara spola tillbaka tiden och slå till mig själv och lyssna istället för att vara så dum i huvudet. Livet är för kort för att slösa på. Man är inte ung och dum hela livet. Snart är skolan slut och då måste jag börja ta mer ansvar för mitt liv. Jag bli vuxen, måste skaffa jobb och inom några år förhoppningsvis en egen familj. Jag vill inte missa mer nu..