Har inte haft nån blogglust då det hände en olycka som jag inte ens kan beskriva känslan.. Våran mest älskade, mysigaste katt blev påkörd i måndags. Det var en tanke jag inte ens trodde kunde existera. När jag fick reda på det var det som ett slag rätt i magen på mig. Grät så mycket att jag knappt kunde andas och det fortsatte hela kvällen. Han var min lilla bumsebjörn. En på miljonen. En stor del av mitt liv.
Men himlen saknade en ängel. Så nu är han återförenad med sin älskade bror. Älskar dig och din bror som jag aldrig kommer kunna älska en katt igen.

Patcha är den till vänster, första gången vi hälsade på honom. Vi var där för att välja och Patcha var mysigast av alla och fick en känsla av att han valde mig så jag valde honom.